Branden vid Tammerfors avfallsbehandlingsanläggning framhäver utmaningar på både energimarknaden och inom den regionala markanvändningen
Olycksutredningscentralen har slutfört utredningen av branden vid avfallsbehandlingsanläggningen i Rusko i Tammerfors den 5 november 2024. Det var den tredje branden på anläggningen under samma vecka. Branden förstörde en lagerhall samt en stor mängd energiavfall och återvinningsbränsle. Den orsakade hälsoskadlig rök som spred sig till närliggande bostadsområden. Åtgärderna för att släcka branden var omfattande och pågick i 10 dagar. De krävde även en arbetsinsats som motsvarade mer än fyra årsverken.
”På avfallsbehandlingsanläggningar uppstår det ofta bränder. Om bränderna sprids blir de svåra att släcka och orsakar betydande olägenheter. Även om bränder är vanliga har beredskapen för dem inte utvecklats tillräckligt. Avfallsbehandlingsanläggningar identifieras inte heller inom räddningsväsendet som brandriskobjekt som avviker från det normala”, berättar utredningsledare Timo Naskali.
Bränder uppstår ofta genom självantändning eller av främmande föremål som finns bland avfallet, som batterier.
”Bränder vid avfallsbehandlingsanläggningar borde ses som en allmän säkerhetsfråga: Säkerheten utgår från alla som sorterar avfall i dess olika skeden, från medborgare till avfallsbehandlingsanläggningar, för att undvika att eventuella antändningskällor som inte hör dit blandas med avfallet”, betonar Naskali.
”Förändringarna på energimarknaden, varmare vintrar samt den förnybara energins ökning och den växande importen av avfallsbaserat bränsle har påverkat efterfrågan på återvinningsbränsle och hanteringen av avfallsströmmar. Detta har å sin sida gjort avfallsbehandlingsanläggningarnas verksamhet svår att förutse”, konstaterar utredningsledare Timo Naskali.
Förutom de svårförutsebara förändringarna på energimarknaden är även processerna för tillståndspliktig avfallshantering och markanvändning långvariga och komplicerade. Det är svårt att uppfatta helheten och riskerna i anslutning till den förbises ofta. Miljötillståndet för Rusko avfallsbehandlingsanläggning gjorde det möjligt att öka avfallsmängderna samtidigt som planläggningen och byggandet av bostadsområden framskred. Till följd av brister i myndighetssamarbetet och problem med informationsutbytet har olika myndigheter inte i tillräcklig utsträckning beaktat konsekvenserna av ärenden som hör till de andras behörighet.
”Sammanfattningsvis: bristen på övergripande samordning mellan myndigheterna har gjort det möjligt att öka avfallsbehandlingsverksamheten och samtidigt utvidga bostadsbyggandet i närområdena. I slutändan är det invånarna i närområdet som drabbas av olägenheterna” , konstaterar Naskali.
Bristerna i riskhanteringen gäller hela branschen. För Ruskos del var riskerna, till exempel den för stora avfallsmängden, kända och det fanns planer för säkerhetshanteringen, men inga tillvägagångssätt hade utvecklats för att hantera dem eller så genomfördes de inte enligt planerna. Tillsynsmyndigheten hade gett anläggningen flera begäranden om utredning och uppmaningar som dock inte ledde till förbättringar – delvis på grund av energimarknadens oförutsägbarhet.
Olycksutredningscentralens rekommendationer riktas till miljöministeriet, inrikesministeriet och Kommunförbundet. Rekommendationerna gäller beredskap för snabba förändringar i verksamhetsmiljön för avfallshantering, beaktande av avfallsbehandlingsanläggningar som brandriskobjekt som avviker från det normala samt koordinering av myndighetsverksamheten särskilt vid planering av markanvändningen i fråga om avfallshantering och boende.
Timo Naskali
ledande utredare,
övriga olyckor