Utredning av sprängningsolycka på byggarbetsplats: Det finns utmaningar i att genomföra ett omfattande säkerhetsarbete i stora samarbetsentreprenader

Olycks­ut­red­nings­cen­tra­len har slut­fört ut­red­ning­en av spräng­nings­o­lyc­kan på en bygg­ar­bets­plats i Helsing­fors den 9 au­gusti 2024, där en spräng­ladd­ning de­to­ne­ra­de opla­ne­rat. Det led­de till att två per­so­ner ska­da­des all­var­ligt och or­sa­ka­de ma­te­ri­el­la ska­dor och fara från fly­gan­de ste­nar. Dess­utom fanns det fle­ra män­ni­skor i de­to­na­tions­om­rå­det.

”Med tanke på den allmänna säkerheten är en av slutsatserna i utredningen att okontrollerade sprängningar vid sprängningsarbeten i städer och tätorter medför en stor risk för personskador ”, konstaterar utredningsledare Timo Naskali.

”Olycksutredningscentralen har tidigare utrett olyckor som inträffat på sprängningsarbetsplatserna i Friisilä och Mattby år 2006 och 2012. I båda fallen skadades människor och de materiella skadorna var omfattande. Centrala faktorer i olyckorna var trånghet på byggplatsen, arbetssätten och egenkontrollen samt hanteringen av sprängämnen. I den nu utredda olyckan vid Dals sjukhus var den kanske viktigaste observationen att det var svårt att organisera ett omfattande säkerhetsarbete i stora samarbetsentreprenader, då det finns många aktörer, planer och anvisningar, och det är svårt att harmonisera dessa sinsemellan.Hanteringen av tidigare händelser hade försämrat interaktionen mellan parterna på byggarbetsplatsen. Avvikelsen som inträffade i samband med laddningen av fältet, där sprängämnena hamnat på fel plats, anmäldes inte via projektets anmälningsförfaranden ”, tillägger Naskali.

Den omedelbara orsaken till sprängningsolyckan på byggarbetsplatsen var ett sprängämne som hamnat på fel plats cirka två månader före olyckan och blivit kvar där. Man hade inte fått bort alla sprängämnen, men endast en begränsad persongrupp fick kännedom om det och informationen förmedlades inte till aktörerna. När sprängningsfältet städades efter att sprängstenen förts bort slog grävmaskinens slaghammare ett slag och sprängde dold dynamit.

” Man kan konstatera att även om det finns utmaningar i att genomföra ett omfattande säkerhetsarbete i stora samarbetsentreprenader så hade man sörjt väl för arbetstagarnas arbetssäkerhet. Problemet var mer i den större helheten, man inte gjorde några enskilda riskbedömningar för skedena efter de farliga arbetena, såsom slaghamring efter sprängningen, och det förekom också friktion i interaktionen och informationsgången mellan parterna. I Finland är sprängning och transport av sprängämne starkt reglerad till exempel vid transport och förvaring, men när sprängämnena flyttas inom byggplatsen gäller inte samma anvisningar och bestämmelser, dvs. mycket förenklat kan man transportera sprängämnen eller dynamit på byggplatsen, till exempel med en grävmaskin från en plats till en annan utan tydliga anvisningar ”, konstaterar Naskali.

”När det finns mycket sprängsten efter sprängningen är det omöjligt att veta om något inte detonerade. Fältet kan vara över tio meter djupt. Då bör alla aktörer och arbetstagare ha tydliga tillvägagångssätt och metoder för odetonerade laddningar. Informationsförmedlingen och särskilt vikten av att anmäla avvikelser betonas här”, tillägger Naskali.

Olycksutredningscentralen utfärdar till följd av utredningen tre säkerhetsrekommendationer som gäller främjande av god praxis för säkerhetsledning av samarbetsbaserade entreprenadformer, planmässig identifiering och hantering av olycksrisker på byggarbetsplatsen samt planering av arbetsskeden i anslutning till användningen av sprängämnen och beaktande av risker på byggplatserna.