Flygplatsmiljön med flera aktörer ställer krav på samarbete och samordning

Bild: OTKES

Transportunderlag som begränsande faktor

Ett passagerarflygplan tillhörande flygbolaget Juneyao hade anlänt från en flygning till Helsingfors-Vanda flygplats. En anställd vid ett marktjänstbolag körde en trappbil till väntplatsen innan flygplanet anlände. Transportunderlagen som lämnats kvar på parkeringsförbudsområdet mellan parkeringsplatserna för intilliggande maskiner begränsade dock valet av väntplats, vilket ledde till att trappbilen slutligen fick vänta på passagerarplanet på det förbjudna området.  Sett från bilen verkade det som om trappbilen hade varit på tillåtet område.

Flygplanspiloterna upptäckte trappbilen när de rullade fram, men antog att den var tillräckligt långt borta.  Anställda vid marktjänstbolaget upptäckte kollisionsrisken och försökte ge stopptecken till piloterna. Chefen för mottagningsgruppen tryckte slutligen på nödstoppsknappen samtidigt som spetsen på flygplanets vänstra vinge träffade trappbilen.  Piloterna stannade planet till följd av parkeringsstyrningssystemets stoppsignal.

”Flygplatsområdet har byggts stegvis och användningen av flygplatsens områden har påverkats både av att flygresorna ökat i antal och av att flygplanen blivit allt större. Parkeringsplatserna ligger ställvis trångt, vilket gör det svårare att genomföra marktjänsterna på ett säkert sätt”, berättar Kotiranta.

Dessutom framgick det i utredningen att märkningarna på stationsnivå delvis är motstridiga och svåra att tolka.

”På trånga platser parkerar man i strid med anvisningarna och när anvisningarna ska tillämpas har det uppstått oönskade arbetsmetoder”, konstaterar Kotiranta.

Utveckling av säkerheten kräver växelverkan

Marktjänstföretagen vid Helsingfors-Vanda flygplats rapporterar aktivt om avvikelser inom organisationen genom självständiga riskbedömningar. Flygplatserna saknar dock ett gemensamt rapporteringssystem för avvikelser som är öppet för alla aktörer. Ett sådant skulle bidra till att man lär sig om tillbud över organisationsgränserna.

”För att utveckla säkerheten krävs en instans som samordnar samarbetet mellan olika aktörer, som har befogenheter och resurser att utveckla verksamheten. ”, fortsätter Kotiranta.

För att förbättra säkerheten vid flygplatsens marktjänster rekommenderar Olycksutredningscentralen att märkningspraxis på stationsnivå förenhetligas, att ett gemensamt riskbedömningsförfarande införs och att den övergripande säkerheten på stationsnivå samordnas.