Föraren har ett stort ansvar i spårvägstrafiken: Olycksutredningscentralens rekommendationer fokuserar på förarnas arbetsskiftsarrangemang och hjälpmedel som stöder förarna

Olycks­ut­red­nings­cen­tra­len har slut­fört ut­red­ning­en av två olyc­kor på spår­lin­je 15 (den s.k. Spår­jo­kern). I ok­to­ber 2024 kol­li­de­ra­de två spår­vag­nar med varand­ra i när­he­ten av änd­håll­plat­sen i Östra cent­rum i Helsing­fors, och i no­vem­ber 2024 kol­li­de­ra­de spår­vag­nen med ba­nans änd­mur i Kä­gelud­den i Esbo.

Den första kollisionen skedde när föraren av den ena spårvagnen åkte iväg från hållplatsen utan starttillstånd och mot en stoppsignal. Vagnen styrdes från den första växeln till det andra spåret och körde in i sidan på den mötande spårvagnen. I den andra förlorade spårvagnsföraren funktionsförmågan strax före ankomsten till ändhållplatsen och inte kunde stanna spårvagnen före spårets slutpunkt. En passagerare skadades lindrigt till följd av den första olyckan och de materiella skadorna var omfattande. Fyra passagerare skadades i den andra, varav en allvarligt. De materiella skadorna var ringa vid olyckan i fråga.

Spårlinje 15 är den första så kallade snabbspårvägen i huvudstadsregionen. Trafikeringen sker som siktkörning. Spårlinje 15 har dock i planeringen betraktats som en utvidgning av det tidigare spårvägsnätet, vilket har lett till att många genomförandelösningar har varit ofördelaktiga för banan och materielen.

”I båda olyckorna var människan en bidragande faktor: Arbetsskiftssystemet för operatörer utsätter förarna för trötthet. Tröskeln att meddela chefen om trötthet är dock hög. Att arbeta så trött har blivit normal praxis. Stämningen i organisationen främjar inte heller på bästa möjliga sätt säkerhetsobservationer och lärdomar av avvikelseanmälningar”, konstaterar utredningsledare Lasse Laatta.

”Dessutom har föraren i praktiken ensam ett stort ansvar. Förenklat sagt finns det numera till och med fler hjälpmedel som stöder föraren i en billig bil än i en spårvagn värd cirka två miljoner. Hjälpmedel kan till exempel varna för minskad uppmärksamhet. På basis av utredningen kan man generellt konstatera att spårvägstrafiken är betydligt eftersatt jämfört med andra trafikformer när det gäller att utnyttja teknik som förbättrar säkerheten och hjälper föraren, tillägger Laatta.

Olycksutredningscentralen ingriper i sina rekommendationer både i förbättringen av arbetsskiftssystemet och i att öka användningen av teknik som förbättrar säkerheten och stöder föraren i spårvagnstrafiken.

I Finland och inom Europeiska unionen är regleringen av spårvägstrafiken mycket liten. För branschen har det utvecklats olika tekniska lösningar och sätt att genomföra trafiken som skiljer sig från varandra. Även till exempel urvalsprocessen av förare samt kraven på hälsotillstånd och utbildning är friare inom spårvägstrafiken i Finland än till exempel inom järnvägstrafiken och i den nordiska spårvägstrafiken i allmänhet. Olycksutredningscentralen rekommenderar att kommunikationsministeriet inleder ett regleringsprojekt för att fastställa de nationella säkerhetskraven och övervakningen av spårvägstrafiken. Dessutom rekommenderas ministeriet att riskbaserat fastställa de nationella kraven på hälsotillstånd och uppföljningen av hälsotillståndet för spårvagnsförare.