Gransk­ning: Per­son­bil ham­na­de i vatt­net vid fär­je­lä­get i Kok­ki­la den 22 au­gusti 2025

21.11.2025

Händelser

En personbil hamnade i vattnet när färjan lämnade kajen den 22 augusti 2025 vid färjeläget i Kokkila. Strax före olycksfärden körde två traktorer med släpvagn ombord på färjan. Färjföraren gav instruktioner om hur de skulle placeras. Efter traktorerna körde en buss och två personbilar ombord på färjan. När färjföraren hade återvänt till förarhytten försökte hen med hjälp av en spegel i färjans bakre hörn se om det fanns fler fordon bakom bussen. Föraren såg inga personbilar bakom bussen och inledde förberedelserna inför avfärd. En personbil hann dock köra ombord på färjan efter bussen, och därefter körde ytterligare en personbil upp på färjans bryggklaff, dvs. ramp. Föraren i den bil som körde ombord sist stannade till en kort stund på rampen efter att ha observerat att personbilen som körde framför hade ställt sig mitt över två filer.

I förarhytten kontrollerade färjföraren ännu övervakningsbilden från kameran, placerad på förarhyttens tak, att inga andra bilar längre var på väg och sänkte bommen på bryggklaffen. Bilföraren upptäckte att bommen sänktes bakom hen, men antog att färjföraren hade bedömt att personbilen ännu skulle rymmas ombord innan avfärd. Samtidigt började färjföraren lyfta färjans körramp. När rampen höjs, frigörs samtidigt färjan från bryggklaffen. Den stigande rampens kant fastnade bakom bilens framdäck och lyfte bilens framdel tillfälligt från marken.

När bilföraren upptäckte att hens bil lyftes med rampen förstod hen att bilen kommer att hamna i havet. Hen lossade säkerhetsbältet och öppnade bildörren för att kunna hoppa i havet. Färjans ramp hindrade dock dörren från att öppnas ordentligt. Bilen hamnade i vattnet och flöt en stund i vågrätt läge på ytan. Vatten började strömma in i bilen genom den öppna dörren och via underredet. Trots motståndet från det strömmande vattnet lyckades föraren skjuta upp dörren och lämna bilen. Bilföraren stannade en stund bredvid färjebryggan för att hitta en lämplig plats att tryggt simma under färjans vajer och ta sig i land.

En av passagerna på färjan meddelade färjföraren att en bil har fallit i vattnet. Färjföraren ändrade färjans färdriktning och anmälde händelsen till sjöräddningscentralen via VHF-kanalen. Samtidigt upptäckte hen att bilföraren simmade mot land. Färjföraren styrde färjan tillbaka till färjeläget i Kokkila och gick ner på däck för att fråga bilföraren som kommit i land om det fanns andra passagerare i bilen. När färjföraren hade fått ett nekande svar och konstaterat att bilföraren var oskadd, körde hen fordonen ombord till färjeläget i Kokkila. Föraren av den bil som hamnat i vattnet ringde själv nödcentralen efter att ha lånat en telefon av personerna på stranden. Ambulans och räddningsenheter från räddningsverket samt polisen anlände till olycksplatsen. Både färj- och bilföraren fick blåsa i alkometer.

Personbilen sjönk till botten cirka fem meter från färjeläget. Bilföraren fick små blåmärken och en lindrig bristningsskada till följd av fallet. Bilen lyftes upp ur vattnet på kvällen samma dag och färjan kunde därefter fortsätta att trafikera som vanligt.

Bakgrundsuppgifter

Det finns cirka 40 landsvägsfärjerutter i Finland. Av dessa är 32 korta färjeförbindelser, såsom färjerutten mellan Kokkila och Kimito som trafikeras av Finlands Färjetrafik. I Finland kan landsvägsfärjeförbindelsen vara den enda förbindelsen mellan fastlandet och en ö, och därmed utgöra en kritisk del av trafiknätet. Från Kokkila kommer man till Kimito via broar, men även en färja trafikerar denna sträcka. Broförbindelsen till Kimito innebär emellertid att Kokkilafärjan ibland kan användas som ersättande färja på andra landsvägsfärjerutter. När olyckan inträffade användes en äldre reservfärja på Kokkilarutten som är mindre till storleken. Reservfärjan har endast en övervakningskamera på förarhyttens tak, medan den ordinarie färjan har en till kamera på färjans motsatta sida. Den ordinarie färjans förarhytt är också placerad högre upp, vilket innebär att även stora fordon inte i samma utsträckning skymmer sikten. På den ordinarie färjan finns också trafikljus för trafiken som kör ombord.

I Finland finns det i regel endast en förare på färjorna, även om det är allmänt känt att enmansbemanning ökar riskerna för både förarens och färjans säkerhet. Man försöker minska dessa risker med hjälp av tekniska lösningar såsom styrvajer, dubbla system och trafikljus. Man försöker också med hjälp av speglar och kameror förbättra förarens förmåga att observera fordon och passagerare.

NTM-centralen i Egentliga Finland ansvarar för ordnandet av landsvägsfärjetrafiken på riksnivå. I allmänhet konkurrensutsätter NTM-centralen varje trafikförbindelse separat för en viss tid. Finlands Färjetrafik är en statsägd serviceproducent som ansvarar för merparten av Finlands färje- och landsvägsfärjeförbindelser. Vid färjeläget ansvarar serviceproducenten för bryggklaffen, medan vägen som leder dit hör till den lokala NTM-centralens ansvarsområde. Finlands Färjetrafik ansvarar för bommar och eventuella trafikljus. Transport- och kommunikationsverket övervakar färjornas och landsvägsfärjornas sjösäkerhet, inklusive att räddningsutrustningen är lagenlig. NTM-centralen övervakar i egenskap av beställare säkerheten i serviceleverantörens verksamhet.

Det finns allmänna anvisningar för lastning av färjor, men i praktiken transporterar färjorna mycket olika laster, såsom jordbruksmaskiner och långtradare. På grund av anvisningarnas allmänna karaktär är föraren tvungen att lasta färjan utifrån sin egen erfarenhet.

Det är sällsynt att en bil hamnar i vattnet i Finland. Men det är emellertid en farlig typ av olyckor, och huruvida de som befinner sig i bilen klarar sig beror vad som händer de första minuterna. Ur säkerhetssynpunkt är det fråga om en situation där en vanlig trafikmiljö plötsligt blir livsfarlig. Då är rätt tillvägagångssätt ofta mer avgörande än utomstående hjälp. Forskning visar att man omedelbart ska avlägsna sig från fordonet när det ännu flyter: lossa säkerhetsbältet, öppna fönstret, hjälp ut barn och lämna bilen genast. Vissa räddningsverk har övat på att rädda människor ur fordon under vattnet, eftersom uppdragen är utmanande och sikten ofta dålig. Människor som bor i skärgårdsområden och i närheten av vattendrag känner i allmänhet till de ovan nämnda räddningsprinciperna väl, men den bredare allmänhetens kännedom är bristfällig.

Observationer

Färjförare kan inte nödvändigtvis upptäcka att det finns bilar eller passagerare på rampen utan att hen går dit för att kontrollera situationen.

När färjan byts ut inser man inte att riskfaktorerna har förändrats, till exempel sämre sikt från förarhytten på äldre och mindre färjor. Att beakta sådana riskfaktorer är en central del av färjetrafikens verksamhet.

Att ta sig ur en bil i vattnet har generellt identifierats som en risksituation. I synnerhet människor som bor i skärgårdsområden och i närheten av vattendrag känner i allmänhet till hur man ska göra, men den bredare allmänhetens kännedom är bristfällig.

På basis av granskningen gjordes bedömningen att en säkerhetsutredning av Olycksutredningscentralen inte ger någon betydande ytterligare information som skulle främja säkerheten. Olycksutredningscentralen inleder ingen säkerhetsutredning av fallet.

Selvityksen liittyvä muu sisältö