Hjälp till offer, anhöriga och närstående (family assistance) integreras i den nationella beredskapen och anvisningarna om den

En pas­sa­ge­ra­re ska­da­des all­var­ligt i en olyc­ka som in­träf­fa­de vid Helsing­fors-Van­da flyg­plats i no­vem­ber 2024. Hen var på väg ut ur ett flyg­plan av ty­pen ATR-72 som tra­fi­ke­ra­des av Nor­ra och föll ner på plat­tan.

I samband med larmet om första hjälpen var det oklart hur allvarlig händelsen var, vilket fördröjde de prehospitala akutsjukvårdsåtgärder som den skadade behövde. Dessutom tryggades inte den skadade passagerarens och andra inblandades behov av psykosocialt stöd helt och hållet.

” När endast ett eller ett litet antal offer är inblandade i en olycka inleds inte nödvändigtvis till exempel psykosocialt stöd. I Finland är man relativt väl förberedda på stora olyckor på grund av att internationella bestämmelser är förpliktande. Om ett flygplan så att säga kommer till tomten och en olycka orsakar ett stort antal offer sätts respons, prehospital akutsjukvård och psykosocialt stöd igång. Man övar också på samarbete. När det däremot bara finns ett litet antal offer får man inte nödvändigtvis hjälp på samma sätt. Den internationella luftfartslagstiftningen utgår dock från att både offren och deras närstående borde få nödvändig hjälp oavsett hur allvarlig olyckan är ”, konstaterar utredningsledare Janne Kotiranta.

” I den nationella samarbetsplanen för olyckor inom civil luftfart nämns för närvarande bara hjälp till offren och deras anhöriga – och även det under fel rubrik. Detta dokument, som uppriktigt sagt borde fungera som ryggrad vid till exempel nationella SAR-övningar, har inte uppdaterats sedan 2013. Det verkar som om vi bara har ett dokument för skrivbordslådan som saknar en plan på nationell nivå för att genomföra anhörigverksamhet ”, tillägger Kotiranta.

Olycksutredningscentralens verksamhet omfattar att informera offren, deras anhöriga och närstående om utredningens förlopp.

”Internationellt sett har man inom luftfarten identifierat de funktioner som hör under beteckningen family assistance och de är förpliktande för medlemsländerna. Även EU-bestämmelserna förpliktar Finland som stat att sköta det. Om Finland nu skulle auditeras skulle vi inte uppfylla kraven. I stället för att diskutera auditeringar och att eventuellt föra dem till EU-domstolen torde det ändå vara meningen att saken ska rättas till. I till exempel Spanien har man efter ett långvarigt arbete inrättat ett ämbetsverk som lyder under ministeriet och som ansvarar för detta”, berättar kommunikationschef Tiina Bieber, som samordnar OTKES anhörigverksamhet.

”Vi har suttit i internationella arbetsgrupper och möten i några år, så det finns en spegelyta. Nästa år kommer också praktiska anvisningar för medlemsstaterna från arbetsgruppen vid Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC). Problemet är dock också att family assistance-funktionerna inte bara lyder under en aktör och utgör ofta inte heller någon aktörs kärnverksamhet, så denna del får väldigt ofta mindre uppmärksamhet framför allt i början – oavsett hur väl vi utför social- och krisarbetet ”, fortsätter Bieber.

”Vi skulle behöva nationell samordning av family assistance-funktionen. Denna funktion borde också utvidgas till att omfatta alla kriser och olyckstyper – inte bara luftfarten. I rekommendationen om statsförvaltningens kommunikation talar man om mänsklighet, vilket torde vara kärnan i denna fråga. Statsförvaltningen är till för människorna, och det är också människor som vi tjänar. I Finland har vi kommit långt med beredskapen – mycket längre än i många andra länder, och det kan vi vara stolta över. Tid av instabilitet torde vara den term som använts. När vi förbereder oss på allvarliga situationer som destabiliserar samhället ska stödfunktionerna för anhöriga, inblandade och deras närstående beaktas i beredskapen. Detta är en fråga som är starkt kopplat till vårt lands funktionsförmåga. I praktiken avses att offrens läge, föremål, hemtagning av kvarlevor osv. samt slutligen sorgearbetet sköts som en hel kedja och så enkelt som möjligt för de närstående och offret, eftersom sorgearbetet i sig redan är krävande. Återhämtningen från en olycka eller kris måste också kunna ske psykiskt – och för det kan man eventuellt behöva hjälp”, betonar Bieber.

Olycksutredningscentralen rekommenderar som följd av utredningen att Kommunikationsministeriet uppdaterar sin Samarbetsplan för olyckor inom civil luftfart och lägger till en plan för ordnande av hjälp till olycksoffer och deras anhöriga samt informerar aktörerna inom branschen om publikationens innehåll.