Utveckling av regleringen av spårvägstrafiken på nationell nivå

Regleringen av spårvägstrafiken på EU-nivå och nationell nivå är mycket bristfällig. I praktiken grundar sig all verksamhet, från planering och byggande till trafik, för närvarande på de verksamhetsmodeller som aktörerna fastställt i säkerhetsledningssystemen. Enligt utredningen är detta inte tillräckligt för att garantera spårvägstrafikens säkerhet.
Bristen på förpliktande reglering förhindrar som helhet en enhetlig och systematisk utveckling av spårvägstrafikens säkerhet. Dessutom leder avsaknaden av reglering till att man använder mycket olika lösningar och verksamhetsmodeller inom spårvägstrafiken. Till och med förarutbildningen skiljer sig avsevärt mellan aktörerna inom branschen. Problemet illustreras väl av att man i Finland i brist på reglering i stor utsträckning har varit tvungen att tillämpa utländska interna anvisningar.
Bristen på reglering leder också till att det är mycket svårt för tillsynsmyndigheten att övervaka spårvägstrafikens säkerhet och ingripa i observerade missförhållanden.

Kommunikationsministeriet inleder ett regleringsprojekt för att fastställa de nationella säkerhetskraven och övervakningen av spårvägstrafiken.

När regleringen utvecklas är det viktigt att beakta utländska och i synnerhet nordiska olycksutredningsrapporter om ämnet.
Vid utvecklingen av regleringen är det möjligt att utnyttja befintliga standarder och internationella anvisningar som harmoniserats för Finland.

Kommunikationsministeriet (KM) konstaterar att det, såsom ministeriet betonat under utredningen i fråga och vidare i sitt skriftliga utlåtande om utredningen, enligt kommunikationsministeriets uppfattning inte är ändamålsenligt att ändra lagstiftningen om spårbunden stadstrafik innan man har fått erfarenheter och i tillräcklig utsträckning bedömt konsekvenserna av den nya regleringen av spårbunden stadstrafik som nu föreskrivs. KM hänvisar också till utlåtandet från riksdagens trafik- och kommunikationsutskott om regeringens proposition (KoUB/13/2025), där utskottet bland annat konstaterar att man vid verkställandet av lagarna ska se till att olika aktörer inom stadsspårprojekt inte orsakas onödig administrativ börda. Även om riksdagen alltså godkände lagarna i den form som regeringen föreslagit, lyssnade riksdagen och dess trafik- och kommunikationsutskott mycket noggrant på de kommunala aktörernas oro över regleringens eventuella konsekvenser och en del av de kommunala aktörerna förhöll sig redan nu mycket kritiskt till den föreslagna regleringen. Således finns det inte heller ur denna synvinkel enligt KM förutsättningar för att föra nya åtstramningar i regleringen av den spårbundna stadstrafiken till riksdagen för behandling, åtminstone inte inom den närmaste framtiden.
Av ovan nämnda skäl tänker KM inte inom den närmaste framtiden inleda nya ändringar i regleringen av den spårbundna stadstrafiken om det inte framkommer något väsentligt nytt och innan man har fått tillräcklig erfarenhet av konsekvenserna av den nya reglering som nu föreslås.